Stinas Blogg -

Nu har jag nått det tuffaste ämnet jag tror de flesta möter. För oavsett hur lätt man kan ha för att träffa nya kompisar hemma har jag fått höra från andra utbytesstudenter och från min egna erfarenheter att det inte alls är lika lätt att komma nära folk i ens egna ålder här borta. Jag har ingen bra lösning på problemet heller, jag har provat alla knep men det enda som hjälper är om man låter tiden göra sitt jobb. Just nu för mig har jag äntligen hamnat på stadig mark och jag har hittat personer jag kan umgås med när jag har fri tid. Men att hitta dem var ett väldigt jobb! Det var ingenting som kom första dagen för mig, jag fick vänta flera månader; göra försök som verkade lönlösa innan jag tillslut hittade en grupp jag kunde lita på och lät mig komma in i deras kompiskrets.

I början var det väldigt jobbigt att vara i skolan. Jag gick fram och tillbaka mellan klassrummen för mig själv medans jag såg andra tjejer gå och skratta nästan hand i hand. Alltså, jag var inte mobbad eller liknande, men jag kände bara ingen och jag var osäker på språket. Efter ett tag lärde jag känna ett fåtal från de olika klasserna som jag kunde hänga på. För mig var det här bland det viktigaste och mest avgörande under dagen- att ha någon att gå tillsammans och prata med istället för att gå ensam och se utstött ut. Nu om dagarna går jag ofta för mig själv, för mina närmaste kompisar och jag har inte samma lektioner. Jag har vant mig och bara promenerar vidare dit jag ska för jag vet att jag iallafall kommer träffa någon lektionen efteråt eller fokusera på typ skolarbeten.

Men jag har inte haft några förhoppningar om att hitta några bästa kompisar här borta, för jag kände redan i början att det skulle bli rätt svårt att finna. Ärligt talat tror jag inte att jag kommer hitta några under tiden som är kvar heller, här har alla känt varandra sedan de var småbarn och vill allt annat än bryta upp nu under sista året på high school. Istället gäller det att hålla ihop nu under den sista tiden de har kvar tillsammans innan de far iväg till college; så som en ny person är det då rätt svårt att komma in och smälta samman med någon riktigt nära. Jag pratar för mig själv nu, detta är min erfarenhet! Kanske har andra utbytesstudenter det mycket lättare och då är jag väldigt glad för deras skull :) Men det är svårt när man inte riktigt har kläm på hur man ska agera för att få rätt respons. Det låter jättefel- man ska ju kunna vara sig själv och bli uppskattad egentligen? Men för att passa in i en ny kultur måste man ibland göra egna anpassningar. Det är ändå du som individ mot resten av ett nytt land, jag gissar på att landet med 400 miljoner människor inte ändrar på sina traditioner bara för att du ska känna att du passar in...

Jag vill dock inte bryta ner era förhoppningar om att få ett bra och roligt utbytesår! Det blir vad man gör det till, och man träffar nya människor som man lär känna. Det är upp till en själv att bestämma hur pass klängig man vill vara i början- eller så är man bara en sån person som alla vill lära känna. Det kan vara så också! Oavsett hur det blir så kan jag lova er till fullo att ni kommer få ett utbytesår med en massa skratt och minnen att tänka tillbaka på senare. Se på mig som ett exempel, jag var så less på att vara ensam om dagarna de första månaderna och redo för att ge upp och åka hem. Just vid det tillfället dök det upp stunder då jag blev inbjuden till saker och började få ett litet socialt liv igen. Till och med jag, som var ledsen i skolan och såg säkert ut som en typisk utböling. Det finns bra hopp för alla er :) Gå med i klubbar, sportlag, ja whatever. Då träffar du genast nya människor och oddsen att du träffar på riktiga kompisar ökar =)