Stinas Blogg -

Ur min synpunkt är värdfamiljen en viktig nyckel för att få ett tryggt och bekvämt utbytesår. Många kan argumentera att vänner är det viktigaste och det som formar året, men det är bara löst prat enligt mig. För det första; när man träffar familjen för första gången då man stigit av planet står man inför ett avgörande ögonblick, hur familjen reagerar och det första intrycket. 99% av alla gånger står familjen med ett leende på läpparna och väntar på att få ge dig en bamsekram och fråga hur läget är. Sedan byggs det på därifrån, familjen frågar mycket om dig i början för att få en inblick om hur du är som person; vad du gillar att göra; hur du reagerar i vissa situationer osv. Därifrån tar familjen med dig på deras aktiviteter och försöker involvera dig i nytt och oupptäckt blandat med gemensamma intressen. (I mitt fall gick vi alla ut och spelade en runda golf och hade roligt) Familjen är verkligen där för dig och intresserad av dig från dag ett- till skillnad från nya kompisar du träffar i skolan som ena dagen kan heja på dig och ignorera dig under nästa.

Jag hade väldigt mycket hemlängtan i början när jag var här i Kalifornien. Jag ville ha min familj och mina vänner från Sverige för att känna mig trygg. Min värdfamilj tog mig överallt för att försöka få mig på andra tankar och bota hemlängtan jag bar på- de var under de första två månaderna då jag mådde som värst, som vi reste som mest! Vi åkte och såg San Francisco, L.A (Hollywood), Malibu, Newport Beach, Laguna Beach, San Diego etc. De var verkligen oroade och gjorde allt i deras makt för att få mig att stanna kvar. Samtidigt i skolan när jag trodde att jag hittat kompisar, droppade många av på listan som "hej-jag-är-vän-med-en-utbytesstudent" och jag hade rätt många ensamma stunder. De stunderna kommer jag aldrig ifrån, de har jag varje dag. De har dock blivit mycket mildare nu när jag vet hur jag ska hantera det:)

Här i USA är alla familjemedlemmar på olika scheman vilket gör att man inte ses så ofta under veckodagarna. Min värdpappa jobbar i San Francisco så han ser jag ungefär två gånger i månaden under helgerna då han kommer hem. Min värdmamma jobbar nere i Santa Maria vilket ligger ca 20 minuter härifrån, så hon brukar ibland plocka upp mig efter skolan på vägen hem och vi åker hem tillsammans. Har jag golfträning åker jag direkt med Coach så då är jag inte hemma förrän ca 16:30. Ni som följt mig vet att jag oftast har träningar direkt efter skolan fem dagar i veckan, så tiden tillsammans med henne blir i tv-soffan efter läxläsningen innan det är läggdags. Sedan har jag även två värdbrorsor, den ena går uppe på college i San Francisco så honom ser jag då han väljer att åkahem med min värdpappa och den andra bor i rummet intill mig. Dock jobbar han eftermiddagar så han kommer hem mellan 9-12 på kvällarna och dunkar musik eller hänger med sina kompisar. Jätteroligt om man ska sova, haha!

Men amerikanare är verkligen involverade i allt vad det innebär. Det kan vara gudstjänst, Bible Study Groups, välgörenhetsarbeten till skolklasser/sportslag osv, barnens matcher/turneringar, nöjen med vänner (poker, yatzy... min värdmamma spelar yatzy en gång i veckan med en stor grupp av hennes vänner, bara för att umgås) Ja, de ställer upp på allt man kan tänka sig. Till skillnad mot för majoriteten av svenskar. Oftast nöjer vi oss med att spendera tid med familjen, vilket jag tycker är en bra sak! Men ibland är vi lite för självupptagna, vi borde också släppa lös tyglarna lite och låta oss ha roligt med vänner eller göra annat förutom att sitta hemma. Vi borde socialisera oss mer med andra människor, andra familjer och göra saker tillsammans. Vad jag saknar lite här borta är dock familjemiddagar. Här har vi det ungefär en gång i veckan, då alla sitter ner tillsammans vid bordet och äter gemensam middag, men oftast gör vi oss vår egen mat och äter det när vi har tid. Amerikanare fungerar inte så att stå och laga mat åt alla, för ingen är hemma samtidigt. Så jag antar att de gör upp för den förlorade tiden genom att vara involverade i varandra istället. Bara en liten tanke, har inte tänkt på det tidigare men det makes sense... Min värdfamilj har ibland även speldagar då vi plockar fram Scrabble, Trivial Pursuit och Life och spelar i några timmar för att umgås. Lika spelar vi poker, men det har inte bliit något mer sedan sist då jag spelade av dem en massa pengar! Nu har jag skaffat Sverige lite mer respekt ;)