att värdesätta:

0 kommentar(er)
När jag läser Kristian Gidlunds memoarer om sin kamp i livet får jag bara en sån stor lust till att leva. Kopplar det till mitt förra inlägg om att ha tid. Att prioritera sekunder som tickar är att leva, en självklarhet för många - för vissa ett livslångt slit. När jag läser Kristians blogg känner jag ett stort ansvar över att ta hand om mig själv. Mina friska sekundrar som jag är given. GÖR NÅGOT BRA av era dagar. Sitt upp, gå ut och gå, känn kroppens energi flöda, känn att ni lever.
Värdesätt er egna framtid högst av allt.

Det är inte alltid lätt att leva. Uppskatta och värdesätta är vi också dåliga på. Inte förrän någonting tas ifrån oss har vi börjat blicka bortom det närmsta periferiet. Bör vara tvärtom. För var sak vi tilldelas borde vi kunna sätta värde på. Alla får inte lika mycket.
Som jag har bloggat om så mycket är resor för mig helt ovärdeliga. Jag lever när jag reser, andas ny luft, tar del av rörelseenergin. Att resa så länge min kropp är kapabel. Det är för mig att värdesätta mitt liv.

-
Om exakt en månad startar jag en ny resa. Som reseledare för Fritidsresor- äpplet faller inte långt från trädet. Ingen chock att detta väntar på mig. Och som jag ser fram emot det. Att sätta värde på sekundrarna som tickar.

att ha tid:

0 kommentar(er)
Allting verkar gå ut på att ha tid i livet. Tid till att hinna, tid till att ordna, tid att spendera. Men vem äger tiden? Inte är det vi iallafall. Människor har förmågan att nyttja tiden till handlingar, men vi får aldrig säga att vi äger tid, för det gör vi inte. Vi kontrollerar inte sekunderna framför oss. Man bör vara tacksam för all tid man är tilldelad. Just det.

Tid = Prioriteringar och Investeringar. Jag kan prioritera vad jag vill välja att sysselsätta mig med och jag kan investera i dessa handlingar, vad jag tycker är värt att fylla upp mina kommande sekundrar med i livet. Kom ihåg att tid kan aldrig bli avsatt. Prioriteringar är allt vad det handlar om.
"Näe, jag hinner inte för jag har så mycket att göra". Varför stressa? Inte hinner? Du vet aldrig vad du hinner och inte hinner med. Det finns inget facit för framtiden. Allt ligger i ens egna händer, i ens egna aktioner. Investeringar, erfarenheter, meriter, upplevelser.

"Think of today like there was no tomorrow".
Skrämmande i sitt budskap men det är ju faktiskt den enda sanningen vi kan förhålla oss till. Vi måste göra varje ögonblick till någonting minnesvärt, någonting att ta med oss, att bevara, att ta lärdom av, kanske upprepa.

Tid är ingenting vi kan styra. Vi kan inte köpa tid eller avsätta tid. Vi lever här och nu för stunden, aldrig bakom eller framför klockan. Var jag vill komma är; att lära sig förmågan att inte stressa över vad som komma skall, kommer att bli ditt livs största investering i nuet. Det lönar sig att prioritera. Kolla runtom dig och titta på löven på marken. För du har väl märkt att vi har mött en höst? Eller lever du kvar i sommaren än?

att vinka av:

1 kommentar(er)
Jag fick för mig att börja skriva igen när jag satt på tåget hem till min gamla hemort i helgen. Någonstans mellan alla passagerares på- och avstigningar fick jag en känsla av igenkännelse. Jag kunde känna genom fönstret där jag satt vilka känslor som människorna ute på perrongen brottades med när tåget började rulla och det kom händer seglandes. Länge, länge höll de sig kvar i luften innan jag tillslut inte kunde vrida nacken och längre se bakåt. Då slog mig tanken att jag har hemskt mycket som jag skulle vilja dela med mig av. Om det så bara är 28 st datatangenter som ska få lyssna.

-
Att människan har ett behov av rörelse är ett faktum som troligen har ärvts ner i våra gener från årtusenden. Rörelse som ger oss energi till att, ja, röra oss ännu mer. Att resa måste ha ingått i våra livsviktiga rutiner. En ständig förflyttning, om det så inte är över mark så är det över tidslinjer. Som människor har vi ett starkt behov av att resa och få ny “input”. Varje dag.

Likadant är vi alla styrda av en känslocentrum som behöver energi. Vi behöver upplevelser i både fysiska och psykiska former för att känna oss tillfredsställda. Hur är det då när man är tvungen att vinka av någon? Separera på parter? Den ene styrs av behovet av positiv rörelseenergi medan den andra slits med negativ energi i form av upprivna känslor och saknad. “Kärlek = kär lek”, en invänjd rutin som står en nära.

Men det är fortfarande det här fenomenet att vi är så förtegna om att förflytta oss som gör mig fascinerad. Jag går ofta till mig själv och tänker över vad jag känner. Jag älskar att resa, eller snarare så älskar jag processen av att anpassa mig till olika miljöer. Ja det lät bättre. Och därimellan så älskar jag att ha mina närstående Nära. Min familj är det jag outtalat står för som människa och vad jag är som mest stolt över.
Jag slits mellan de fysiska och psykiska behoven av rörelse varenda eviga dag. Gör ni det? Träning ingår där också, det får jag inte glömma. Den fysiska ansträngningen. Stoppar det i facket “känslomässigt resande” då mina långa promenader inte bara betyder verklig syra i benen utan även en mental urblåsning av skallen.

Och det här med att lämna någon närstående. Att vinka av någon. Jag har räknat ut att jag under fyra år har fått se andra individers rörelsebehov tagit över och mitt känslocentrum gått i Error. Samtidigt har jag själv förflyttat mig x antal gånger, till x antal platser, och det är lätt att lista ut då vad jag har lämnat bakom mig på perrongen.
Jag har kommit på att livet handlar hemskt mycket om ett “Hej” och ett “Hejdå”. Inte konstigt att det är det första vi får lära oss när vi hör nya språk, eller hur?

För att runda av;
Jag kände stor empati för familjen som sa “hejdå” på perrongen där vid stationen den där söndagsmorgonen – samtidigt som mitt rörelsebehov av att få mötas av ett “hej” när jag själv klev av var än större.


Så hej på er! Kul att vara igång igen.

Ny resa i planerna

0 kommentar(er)
Det är sommar och sol, ändå längtar jag till hösten!
Helt fantastiskt att sista året av Dannes collegeutbildning ligger framför oss, det är sjukt att man nästan ser fram emot att han ska åka samtidigt som att vi varje sekund spenderad tillsammans knyter vi än starkare band. Förra hösten var en ren dröm, att jag kom iväg och att jag fick stanna utan några som helst hinder! Jag hoppas innerligt att något liknande kan ske även den här hösten. Planerna nu är att ta med mor tillbaka till Kalifornien i ett par veckor i September, sedan är Danne aktuell för VM i Turkiet i Oktober som vi får hålla alla tummar att han grejar!!!

Det enda klara besked jag kan ge är:
Fy satan vad jag är taggad på livet och på framtiden. Jag älskar det!

HOME SWEET HOMEE

0 kommentar(er)
Äntligen hemma på svensk mark och det känns UNDERBART!
Som sagt så blev det ett fortsatt äventyr för oss påväg från Amsterdam; Danne fick sin biljett ombokad till endast en stand-by och hade turen på sin sida och kom med flyget i sista sekund! Och bagaget kom på en gång, en stor överraskning efter allt som krånglat innan. Nu sitter vi mätta och väldigt trötta här i Sandviken och har inte en susning vad vi ska börja med att göra under vår första tid hemma igen. Vi har varit vakna i 28 timmar non-stop och tröttheten har övergått till illamående och svindel. Klockan är strax efter 18 och nu finns det bara en sak för mig. Köpa en stor godispåse från Hemmakväll och slänga mig i sängen!


Nu säger jag tack för mig för den här gången. Fortsätt gärna följa mig nästa gång jag åker ut på nya äventyr!
Kramar till er alla <3

Amsterdam-Schipol

0 kommentar(er)

En kort sammanfattning av resan hittills:

Strulade med dannes biljett redan i Dallas, gick bra. Danne tog nästan en springnota på ett par Dr. Beats, jag boardade mot Minnesota, upptäckte wifi i luften, chattade med Danne, minneslucka från att jag kom ut ur planet tills jag boardade, suttit bredvid en safari-gubbe och snackat Afrika 4 av 8 timmar, tittat på tre långfilmer, fick panik när tvskärmen slutade fungera, skärm började fungera igen och allt var bra, missade landningen pga dvala-tillstånd, sa hejdå till safari, stått i immigration 40 minuter, tagit dubbla shot av espresso och hasat ner i en soffa.

Jag har inte sovit en minut på 18 timmar och tröttheten börjar göra sig påmind. Flyget kom in 30 min tidigt hit till Amsterdam så totala väntetiden till Stockholmsflighten blir 4 1/2 timme. Tre timmar kvar..... Danne landar om 50 minuter iallafall, då ska jag utnyttja honom som kudde ett tag! Det har varit en otroligt spännande resa hittills (som vanligt) och mer bör väl komma. Är så trött att jag ser suddigt men min kropp skriker bara efter mer kaffe. Och godis.

Allt är bra iallafall. Egentligen älskar jag det här äventyrslivet, jag ska inte ljuga!!!