att följa de dagliga energierna

Inser att jag lär mig mest om Spanien och mig själv när jag tar mig ner till den lokala lilla byn intill där jag bor. Där det vardagliga samspelet mellan människorna sker och där man kan smälta in som en i mängden. Om jag har varit stressad de senaste veckorna, fick dagens besök till byn mig att öppna upp ögonen rent bokstavligt. Till och med automatiska dörrar tar lång tid på sig att öppnas, precis likt spanjorernas förhållningssätt till livet. Aldrig någon stress. Mañana mañana. Vilket kan bli ÄN MER stressande om du inte tagit dig ur bubblan. Jag höll på att springa rakt in i dörrarna ut från apoteket. Var ivrig att komma hem, göra mera, hinna mera, fixa mera. Jag har fastnat lite i bubblan helt enkelt, och är nu påväg att tassa mig ur den.

 

Dörrarna fick mig att stanna upp. Både fysiskt och mentalt. Därav har jag nu fått tänka om de senaste timmarna. Vad behöver egentligen stressas? Nog för att spanjorerna har sina svårigheter med att få saker gjorda (i våra svenska mått mätta). Men de lever gott. De mår förhållandevis gott. Och de är ALLTID trevliga, ALLTID tillmötesgående och ALLTID varma och omtänksamma. Något som väl livet egentligen går ut på. 

Att sprida glädje och trygghet. Jag tycker om Spanien väldigt väldigt mycket just därför. Det lär mig att livet är mycket mer än att leva i sin bubbla. Vilket man bör passa sig noga för, har man otur står man där med näsan i glasdörrar.