Jag skulle säga att jag är ganska härdad efter redan flera års erfarenhet i serviceskjortan. När man inleder den första fasen av ett nytt jobb eller en ny kompetens är man alltid lite bräcklig. Självförtroendet är inte riktigt på plats än och man känner sig som en tvättsvamp, redo att suga åt sig av allt. Som om att man helt plötsligt har skruvat fast hundra radioantenner på skallen och har största iakktagelse för att inte missa viktiga detaljer. Tack och lov har jag bojkottat den fasen nu och har snabbt gett mig in i nästa. Jag kallar den "ser-men-inte-lyssnar". Jag har funnit mig själv ha blivit så oerhört neutral och diplomatisk att jag nästan krockar i känslan när den kommer. Jag tar fortfarande in allt, kanske ser jag till och med fler smådetaljer nu än när alla hundra antenner skulle jobba samtidigt, men jag tar inte åt mig av det jag inte har nytta eller kan dra lärdom av. Jag sållar i ett vips. Är det kritik kan jag styra kritiken till de rätta delarna hos mig själv och jag låter ingenting längre komma så långt in att det rubbar självkänslan eller självförtroendet. Det var jag väldigt duktig på när jag var yngre och servicebranschen har verkligen varit en rättvis skola för att ge mig nya verktyg att ta bättre itu med saken.

 

Just när man lär sig att ta åt sig men inte ta åt sig. Att fortfarande vara ödmjuk inför alla människors värderingar och påståenden, men kunna avgöra vad som jag tycker att jag vill stå för och vad jag inte vill stå för. Och kanske framför allt lära sig konsten att ändå förmedla ett värdigt och respektabelt gensvar till personer med åsikter som skiljer sig från mina. Aldrig kritisera en annan individs tankar eller värderingar. Mitt arbete under åren har till 75% handlat om att möta vuxna äldre människor. Människor som levt minst 50 år av livet längre än jag. De har haft helt andra förhållanden att leva i och därav helt skilda värderingar mot mina. Med respekt och ödmjukhet har jag lärt mig att lära av dessa människor - vem det än kan tänkas vara. Någon närstående kollega eller en gäst just för dagen spelar ingen roll. Alla möten med människor har ett syfte tror jag. Ingenting är någonsin slumpmässigt utplacerat i vår väg. Det är vi som väljer vad vi ska se framför oss. Och jag har lärt mig att det bästa vi någonstin kan göra är att plocka fram det bästa hos de andra personerna runt oss. Oavsett om det är din värsta fiende. Kill them with kindness. Det finns inget finare än att förmedla genuin ödmjukhet, kärlek och respekt till alla människor. Även till de som står med andra åsikter än du, kritiserar dig eller försöker lägga hinder i din väg. Ta åt dig, men ta inte åt dig. Make peace not war - även med ditt eget hjärta.

 

Service är världens mest uppfostrande bransch. Den må inte alltid kännas rättvis. Men när dagen kommer och du inser utvecklingen hos dig själv; du är inte längre en tvättsvamp utan mer som svinto med dunfjädrar runt stålullen. Den känslan. Väldigt berikande, som balsam för själen och en riktigt fet boost för egot! 

Jag älskar allt arbete jag gör och har gjort och jag är innerligt tacksam för allt som har lett mig hit. Ännu mer ser jag fram emot vad som väntar. Bring it!

 

 

Det var inte så tungt att packa upp jobbdatorn på fredagseftermiddagen när jag fick åka runt och se på många fina golfbanor och schyssta hotellanläggningar. Jobbade på två av våra resmål vi har i Algarve och anordnade bland annat en middag med prisutdelning samt spenderade en hel del tid åt att inspektera boenden och golf som vi säljer till våra gäster.

 

När jag stängde igen ögonen för veckan var klockan 01:22 på söndagsmorgonen och ca 12 timmar senare var jag tillbaka i Portugal igen. Daniel och jag bestämde oss för att göra en dagsutflykt och hamnade på ett trevligt mall alldeles förbi Faro. Det känns i kroppen idag tisdag, och i veckan har vi fullt schema. Ser fram emot kommande helg - min sista innan lite välförtjänt semester hemma i Hälsingland. Två hotellnätter i Cadíz och en natt i Sevilla väntar på oss.

 

Jag måste säga att jag trivs. Med allt som kommer till mig och lite mer ändå.

Här finns så lite men ändå så mycket. Allt går under kategori "simpelt" och ofta är det det enkla som är det allra bästa. Jag har snart gjort två månader här nere av vad som egentligen känns som kanske fyra veckor. Jag har upplevt många fina ställen redan och då säger de att detta bara är början på något stort.

Tack.

Kände för ett miljöombyte och åkte upp till bergen norr om Huelva, ca 2 timmars körning från El Rompido. Det är skönt ibland att låta hjärnan få se något nytt. Jag möttes av en fantastisk eftermiddag med bland annat ett besök ner i en av Europas största droppstensgrotta - Gruta de las Maravillas. Det var jag, en blond och blåögd ensam tjej, i en skara av 40 svarthåriga spanjorer som gick tillsammans på upptäcktsfärd i en ca 1,2 km lång grotta. Det måste ha varit väldigt i ögonfallande för alla lokalbor att skymta mig mitt i hopen. De funderade nog säkert om jag hamnat fel! Men jag kom helt rätt kan jag säga. Upplevelsen var inget för den med cellskräck men verkligen något vackert att vila ögonen på. 

 

Aracena är inte bara känt för grottan. Det är också här som Pata negra går och bökar, den svarta grisen som vi äter som jamón iberico. Spaniens nationaltapas. I varje liten bodega hängde det stora lår och väntade. Tror alla i min grupp hade festat loss på några skivor innan de gick på turen. Det luktade gris hela vägen ner i underjorden.

 

Såhär vackert är det där nere. 

 

För ett par dagar sedan nåddes jag av en ny känsla i kroppen. Den gjorde mig stolt inombords och jag kände hur jag var så överväldigande nöjd. Det låter läskigt när jag berättar att jag är nöjd, för det är väl vad man aldrig ska bli i livet? Stagnerar inte processerna då? Eller ska man vara nöjd också? 

 

Inte vet jag. Det är ovant att känna mig genuint nöjd med mig själv, med min tillvaro och med det jag åstadkommit för mig själv. Tidigare i mitt liv har jag alldeles för ofta förbisett den delen när jag tagit mig an något nytt. Att växa upp från barndomen har jag känt varit en enda långt lopp där man ska ta sig i mål(bli vuxen) helst på snabbast tid möjligt. Men idag har jag slagit av takten. Jag andas ut i soffan här nere och klappar mig själv på axeln. Tittar på min vänstra handled och blir påmind. Jag går min egen väg. Så länge jag är nöjd kommer jag att fortsätta vandra i rätt riktning. Varför ha bråttom? Jag har hela livet.

Jag har haft många intressanta konversationer på sistone med närstående om vilka val som är de "rätta" att göra och vilka val som kan kännas nästan panikartande som vi unga vuxna står inför. Vilka val som kommer inifrån oss själva och vilka val som samhället gör åt oss. Jag har äldre föräldrar, de kommer ifrån en uppväxt där framtiden för dem stavades a-r-b-e-t-e, varav det idag stavas ungefär helst-en-universitetsexamen-med-arbetslivserfarenhet-och-övriga-meriterande-kompetenser-gärna-innan-25års-ålder. Det är ganska tufft att få arbete som rookie på arbetsmarknaden idag om man inte är utåtriktad och framåtsträvande. Och jag som är det, bör ändå ha samlat på mig en väldigt lång och bred meritlista för att ge mig själv bra odds att skapa mig en karriär i det samhälle som iallafall Sverige är uppbyggt på. Det ställs fantastiskt höga krav på oss. Vi ska ha hunnit med att skaffa oss en livskompetens innan vi ens kommit ut i det verkliga livet för att få de jobb vi anser oss vara värdiga i och med den utbildning vi läst på universitetet. En nyexad ingenjör idag bör säkert ha haft utlandspraktik OCH gärna gjort volontärarbete OCH lärt sig minst tre språk flytande för att komma högre upp i anställningslistan. Wow, det bara snurrar i skallen.

 

Det är väldigt skönt att jag har skapat en distans till allt detta. Just här där jag befinner mig, är tankarna just nu inte lika stressade kring viktiga livsbeslut. Här är jag. Precis som jag är. Med bagaget jag kom hit med och med erfarenheterna jag har samlat på mig. Oron över vad som är rätt och fel är dämpad. Jag gör vad jag gör och inte vad samhället vill att jag gör. Jag kanske inte alls passar in på arbetsmarknaden i Sverige, men so what. Alla mina val jag gör - de gör jag utifrån vad jag själv vill göra. Resten har en tendens att ordna sig.

Jag ska säga vad jag tror på och det är på att bli den bästa versionen av dig själv. Det som gör dig unik för den person du är kommer att skapa alla nödvändiga förutsättningar för att göra ditt liv till det bästa möjliga. Och kanske framför allt; att vara stolta över oss själva vilka val vi än gör. De saker vi väljer bör komma inifrån, och kan vi hedra den inre rösten med att göra som den säger, kommer alla de val vi gör att vara i perfekt motsvarighet till det vi står för som individer. Win-Win.

 

Ha en fin helg allesammans!

Igår gjorde vi ett besök i Sevilla- vilken otroligt vacker plats! Det var som en modern och hipp historisk huvudstad med stor blandning av gammalt och nytt. Vi hade några timmar att spendera innan Daniel flög vidare till Barcelona och på en halv dag såg vi den gigantiska katedralen, gick i de gamla judekvarteren och åt en fantastisk tapaslunch  mitt i folkvimlet. Gav oss lite mersmak på att återvända dit snart igen. 

 

Med bil tog det lite drygt en timme till Sevilla från den lilla by jag bor i. Ingen tid alls om man har bott i Norrland i hela sitt liv! Spanien är trevligt sådär och jag inser ju mer jag ser mig omrking att jag har hamnat i ett välplacerat område av landet. Jag har 30 minuter till Portugal och 60 minuter till Sevilla. Jag har kanske 2,5 timme till Malaga och ca 4 timmar till Marbella. Här finns att sysselsätta sig allt.

 

Nu väntar en söndag på hemmaplan. Det ser lite molnigt ut på himlen och det hänger regn i luften, men klockan är endast 09:00 och det är nu alla springer från sina lägenheter och vill njuta av morgonljumma vindar innan molnen bränns av och hettan tar vid. Den här veckan och ca två veckor framöver har vi ca 100 gäster på plats, bara här i El Rompido. Extra roligt att få ordna aktivteter för så många människor!

 

Här kommer bilder från gårdagen.