Om: att våga göra sånt man gillar
I helgen var det le grand finale av ett projekt jag hållt på med sedan i mars det här året. Skärgårdsutmaningen genomfördes äntligen efter alla förberedelser och jag fick hjälp av två fina kamrater, Affe och Alice, med att sy ihop säcken med det digitala materialet. Nu är det andra gången jag har fått ansvara för media av ett idrottsevenemang och jag har börjat inse att jag tycker om det väldigt, väldigt mycket! Det var en idé som från början inte kläcktes hos mig själv men som jag hela tiden har kunnat identifierat mig med och nu tycker jag att det är askul. Jobbigt vissa stunder, men belöningen när tävlingsdagen stundar och det är "live" hela dagen gör allt förarbete värt det. Den energi man kan sprida via bilder, ord och film gör nått härligt med människor och det tyckte jag att Skärgårdsutmaningen andades också. Jag känner mig nöjd, absolut inte slutkörd som SM-veckan bidrog med, och det har ju till stor del att göra med proportionen på de olika tävlingarna. Men lite vill jag också ge cred till mig själv att jag lärde mig av mitt första försök - att ligga på men inte slösa energi. Inte göra mer än vad som krävs, och ibland kanske till och mer göra lite mindre.
Idag hade jag en ledig dag och då kände jag för att sticka ut och åka lite rullskidor. Jag har precis börjat, en god vän till mig har hjälpt mig att komma igång och jag kände att idag var den perfekta dagen för att träna! Det var kvavt ute och det var bara jag och ett stort flygfält som lekte tillsammans i dryga timmen. Det är också något jag tycker om att göra; testa saker jag aldrig gjort innan. Och jag tror liksom alltid att jag kommer att gilla det och att klara det toppenbra. Ibland behåller jag den känslan och ibland försvinner den lika fort som jag testar något (vilket nästan kan övergå i någon sorts besvikelse, men sedan får jag hejda mig själv och tänka att jag faktiskt inte kan älska ALLT heller, jämt). Idag kände jag att känslan behölls när jag var klar och jag gav mig ut och plockade ihop en matlåda med blåbär som belöning.
Ska fortsätta leva med mitt flow i att göra mer av de saker jag tycker om. Sommarens ledighet och allt därtill som jag skrev om i förra inlägget har verkligen gjort sin beskärda del av att energinivåerna har gått upp till normalt igen. Jag märker hur viktigt det är att vara ordentligt utvilad, inte minst om högintensiva perioder dessutom blir långa. Med vilan kommer flowet :)
Nu väntas det strax middag ute hos Tommys mamma. Vi spenderar ganska mycket av vår lediga tid med våra föräldrar. Ingenting särskilt görs, vi bara är där de är och chillar. Sedan ska vi väl inte sticka under stolen med att vi gärna blir bjuden på mat lite oftare nu när vi inte har något kök längre och bor i en liten etta. Men känslan av att vilja umgås med våra familjer finns ändå där. Betydelsen av att vara nära sina vänner & familjer har gjort sig påmind efter flera år på annan ort.